Både jag och Robban har varit oförklarligt trötta de sista veckorna. Robban som aldrig sovit mer än max fem timmar per natt i hela sitt liv sover nu middag i princip varje dag......
Fattar inte om det kanske beror på vädret eller om det kan vara något annat.
Visst har vi haft en hel del att göra på sistone men det borde inte ta så hårt på oss tycker jag.
Fast om man tänker efter på hur det har varit det sista året så kanske det egentligen inte är konstigt alls....
Vi var på BUP idag och Davids vikt har nu blivit stabil så vi behöver inte komma tillbaka till sköterskan förrän om två månader, lite skillnad mot att ha gått dit varannan vecka.
Skönt att höra att det går bra för David nu både med vikten och i skolan. Denna medicinen har verkligen gjort under för honom. Jag är så tacksam för alla som hjälpt oss att komma hit, dagis, barnmottagningen, skolan, BUP med flera. Hoppas att ni vet vilka ni är och vad er hjälp betyder för oss.
Till en annan, mindre rolig sak. Jag saknar min store son något enormt, det gör jag varje dag även om jag inte skriver om det hela tiden. Saknaden efter honom är som ett öppet sår och det gör ont att skriva om honom varje dag. Hoppas att han vet hur mycket vi älskar och saknar honom, för det gör vi VERKLIGEN.......
Här hamnar det lite av varje om mig, min familj och mina intressen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar