Det var nog ingen bra ide

Jag gick till jobbet idag men fick gå hem tidigare eftersom jag har ont i halsen och hörselgångsinflammation. Trodde jag skulle orka med men det gjorde jag inte.

Så nu ska jag ta och bädda ner mig och hoppas på att jag blir friskare snart.
Har hållit på med salva i örat sedan i söndags men nu har jag dessutom fått ont i halsen så om det inte släpper snart får jag gå till läkaren igen för eventuell penicillin.

Var ska jag börja????

Det är så mycket som händer hela tiden så jag vet inte i vilken ände jag ska ta tag i det.

I går fick jag ringt en hel massa viktiga samtal och fixar många viktiga saker, vilket jag är glad för.
Trots detta så är det långt ifrån färdigt med alla problem och allt strul.

Jag försöker ta det en sak i taget, det går långsamt men framåt i alla fall.

Tungt

Just nu är det lite segt och tungt med allt.
Jobbar mer än tidigare och har en jobbigare unge än tidigare ;-)

Skämt åsido så hinner jag inte med längre och när jag väl har tid så är inte kroppen med på banan. Just nu värker det redigt i alla leder samtidigt som hälen och ryggen smärtar.
Men jag ger mig inte i första taget så jag kämpar vidare......

Det känns som....

att en del saker håller på att vända åt det bättre hållet.

Det var på tiden kan jag säga.
Det har inte varit lätt den sista en och en halv månaden. Saker har hänt, ingen har lyssnat, värken har ökat m.m.

Nu håller jag bara tummarna för att saker och ting börjar lösa sig så att vi kan slappna av lite.....

Kommer det att gå???

Jag undrar hur vi, skolan och framför allt David ska stå ut i minst en vecka till innan vi får kontakt med en läkare om hans mediciner.

Det blir bara värre och värre i skolan och hans kompisar vill inte vara med honom. En av hans klasskompisar hade sagt till honom idag att han borde ta sin medicin.
Detta gjorde David jätteledsen. Han tar ju sin medicin men det funkar inte i alla fall och han förstår inte detta.

Nu är hans svängningar enorma och bråken många, för att inte tala om att peka finger och spotta. Fortsätter det så här så kommer han att förlora alla sina kompisar i klassen.

Det känns bara så hopplöst, jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa honom......
Det funkade så bra för honom i skolan med den gamla medicinen, men han åt inte och tappade i vikt så därför var vi tvungna att byta.
Det var för att det skulle bli bättre för honom INTE sämre.

Varför detta......

Under ungefär två månaders tid har vi nu hållit på med att trappa in och ur Davids mediciner.
Det har inte varit lätt för någon.

David har tappat i vikt, inte velat äta och mått illa. Men så för två veckor sedan så var vi klara med den nya omställningen och allt har fungerat jättebra.
Han har varit lugn och harmonisk och fått tillbaka matlusten.

Det såg jättebra ut inför skolstarten efter jullovet.

Men så bra fick det inte vara.......

I skolan är han just nu som han var innan han började med medicinen överhuvudtaget.
Han bråkar, spottar och kan inte koncentrera sig.

Så jag ringde till BUP idag för att få en tid till hans läkare och se vad vi kan göra för att han ska få det bättre. Då kom nästa problem. Hans läkare har slutat och inte förrän på måndag nästa vecka får vi veta vilken läkare han kommer att få istället.

Frågan är hur det ska gå fram till dess........
Han kan inte ha det såhär...........

Hinna?? Orka???

I morgon är en fullspäckad dag som jag inte riktigt vet om jag kommer att orka  eller hinna med.
Som tur är så har jag en underbar man som hjälper mig.

Först ska jag till min sysselsättning tre timmar på förmiddagen. Vilket innebär att jag är hemma igen vid tjugo över tolv cirka.

Då ska jag packa det David ska ha med sig till sin stödfamilj, vi vet inte om det blir en eller två nätter för Kjell mår inge bra.....

Klockan två ska jag träffa min arbetsterapeut och direkt efter det ska jag till min sjukgymnast.
När jag är klar med detta ska vi hämta David på skolan och köra honom till Kjell och Sanna.

Om jag nu har hunnit/orkat hit i schemat så är det nu dags för en välbehövlig vila........