Det känns som....

att en del saker håller på att vända åt det bättre hållet.

Det var på tiden kan jag säga.
Det har inte varit lätt den sista en och en halv månaden. Saker har hänt, ingen har lyssnat, värken har ökat m.m.

Nu håller jag bara tummarna för att saker och ting börjar lösa sig så att vi kan slappna av lite.....

Kommer det att gå???

Jag undrar hur vi, skolan och framför allt David ska stå ut i minst en vecka till innan vi får kontakt med en läkare om hans mediciner.

Det blir bara värre och värre i skolan och hans kompisar vill inte vara med honom. En av hans klasskompisar hade sagt till honom idag att han borde ta sin medicin.
Detta gjorde David jätteledsen. Han tar ju sin medicin men det funkar inte i alla fall och han förstår inte detta.

Nu är hans svängningar enorma och bråken många, för att inte tala om att peka finger och spotta. Fortsätter det så här så kommer han att förlora alla sina kompisar i klassen.

Det känns bara så hopplöst, jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa honom......
Det funkade så bra för honom i skolan med den gamla medicinen, men han åt inte och tappade i vikt så därför var vi tvungna att byta.
Det var för att det skulle bli bättre för honom INTE sämre.

Varför detta......

Under ungefär två månaders tid har vi nu hållit på med att trappa in och ur Davids mediciner.
Det har inte varit lätt för någon.

David har tappat i vikt, inte velat äta och mått illa. Men så för två veckor sedan så var vi klara med den nya omställningen och allt har fungerat jättebra.
Han har varit lugn och harmonisk och fått tillbaka matlusten.

Det såg jättebra ut inför skolstarten efter jullovet.

Men så bra fick det inte vara.......

I skolan är han just nu som han var innan han började med medicinen överhuvudtaget.
Han bråkar, spottar och kan inte koncentrera sig.

Så jag ringde till BUP idag för att få en tid till hans läkare och se vad vi kan göra för att han ska få det bättre. Då kom nästa problem. Hans läkare har slutat och inte förrän på måndag nästa vecka får vi veta vilken läkare han kommer att få istället.

Frågan är hur det ska gå fram till dess........
Han kan inte ha det såhär...........

Hinna?? Orka???

I morgon är en fullspäckad dag som jag inte riktigt vet om jag kommer att orka  eller hinna med.
Som tur är så har jag en underbar man som hjälper mig.

Först ska jag till min sysselsättning tre timmar på förmiddagen. Vilket innebär att jag är hemma igen vid tjugo över tolv cirka.

Då ska jag packa det David ska ha med sig till sin stödfamilj, vi vet inte om det blir en eller två nätter för Kjell mår inge bra.....

Klockan två ska jag träffa min arbetsterapeut och direkt efter det ska jag till min sjukgymnast.
När jag är klar med detta ska vi hämta David på skolan och köra honom till Kjell och Sanna.

Om jag nu har hunnit/orkat hit i schemat så är det nu dags för en välbehövlig vila........

Hoppas hoppas hoppas......

Att jag får sova lite grann i natt i alla fall.....

Inte för att jag tror på det med tanke på hur ont jag har i min höft, det gör lika ont som diskbråcket men det sitter i hela höften.
Inte skönt kan jag säga!!!!

JA ja i morgon är det skolstart för David i alla fall och det innebär att jag kan få lite lugn och ensamtid på dagen. Vilket jag har saknar en hel del, på onsdag startat mitt igen och det ska bli underbart för jag vill inte bara vara hemma hela dagarna längre. Håller allvarligt på att bli skogstokig!!!!!

Så nu kommer vi snart in i vardagsrutinerna igen vilket är skönt.
Hoppas nu bara att det funkar bra för David i skolan efter det långdragna medicinbytet.
Det tror jag men det kan bara tiden utvisa.........

OJ, nu skriker sängen efter mig ska inte låta den vänta........................

Ryggen vill inte ge sig

Tyvärr så bråkar min rygg fortfarande med mig, men nu går det mer i vågor. Så det gör inte svinont hela tiden bara nästan haha

Var på akupunktur idag och det var underbart, jag somnade mellan varje gång hon kom in och vred på nålarna. Trodde aldrig att det skulle vara så skönt och funka så bra.
Har inte ont knappt alls i armen längre......

Alltid något som går åt rätt håll.
Nästa vecka blir det äntligen som vanligt igen, vilket innebär att David har skola igen och jag får äntligen komma tillbaka till min sysselsättning.

Jag håller på att bli skogstokig av att gå hemma hela tiden......

Har inte skrivit på ett tag......

Men det har sin förklaring.
Jag har haft så ont i mitt diskbråck att jag knappt har kunnat sitta upp och då blir inte datorn första prioritet.

I dag har det lättat lite men det gör fortfarande rejält ont.
Hoppas det släpper snart.......
Just nu har David jullov så det är fullt ös här hemma från morgon till kväll. Visst är det roligt att ha honom hemma men när jag har så här ont kan det vara lite påfrestande.

Jaja vad ska man säga, det blir inte som man tänkt sig......